brunetternas

Jag hatar att mina naglar växer så snabbt! Nu har jag ju slutat måla dom också. Eller jag känner att jag nästan aldrig har tid. Egentligen handlar det nog bara om att jag inte har lust eller ork.

Men hur som helst så ser dom inte så jätte trevliga ut när dom är långa och skitiga. Eller skitiga är kanske fel ord, men det är ju mycket finare med långa och målade naglar. Det tycker i alla fall jag, sedan är det olika från person till person.

Inte för att verka bitter på något sätt, men varför gör man en sån himla stor grej över den nyfödda prinsessan? Det är väl kul att dom har fått barn och så, men imorse när jag satt i bilen och lyssnade på radion så diskuterade dom till och med vilken barnvagn prinsessan skulle ha. Hur välutrustad och säker den skulle vara, utseendet på den osv. Kommer man börja diskutera vilket blöjmärke dom kommer köpa också? Och när hon får sina första tänder, vad som blir hennes första ord, hennes favorit leksak... ni förstår. Det lär ju bli riktigt tjatigt i så fall.

Okej, hur ska jag börja. När man försöker gå ner i vikt så är det hur vanligt som helst att man jämt och ständigt går och ställer sig på vågen för att se hur dom där siffrorna minskar. Men ofta blir man kanske besviken. Visst, vissa går ner jätte lätt, men andra går tvärtom upp. Jag till exempel, jag går upp i vikt när jag tränar. Det är för att jag har lätt för att bygga upp muskler. Och som alla vet så väger muskler mer än fett. Ni behöver alltså inte bli rädda för att ni håller på att bli tjockare. För det stämmer inte alls. Ni bygger muskler! Och det är ju skit bra :D Men om ni plågas av att se dom där "höga" siffrorna, så släng vågen! Väg er inte hela tiden, för då mår ni ju bara sådär dåligt.

Tänk att det var en månad sedan det var jul. Det känns som om det har hunnit gå en så mycket längre tid. Eller som om December precis har börjat med tanke på all snö som nu har kommit. Och flera jag känner jag ju till och med hunnit fylla år. På ett sätt tycker jag allt att januari månad har gått riktigt segt. Men samtidigt otroligt snabbt. Förhoppningsvis så dröjer det inte länge innan julen är här igen. Men innan julen ska vi ju få njuta av ännu ett härligt sommarlov. Åh, jag längtar!

Jag har länge tänkt på hur utspridd min släkt är. Mamma är adopterad från Thailand, min moster är adopterad från Syd korea, min faster är från Bosnien och resten är helt svenska så vitt jag vet. När jag är med mina kusiner från min mammas sida, alltså de som är 50% koreanska så är det otroligt många som tror att de är mina syskon. Men när jag däremot är med mina kusiner från pappas sida, alltså de som är 50% bosniska, så är det kanske bara 1 av 10 som tror på att vi är släkt.

Två bilder på mina två yngsta kusiner. Elvira från pappas sida och Signe från mammas sida.

När någon som vanligtvis går runt med smink, helt plötsligt visar sig helt naturlig på stan, i skolan, eller vilken allmän plats som helst. Då kan jag inte låta bli att titta lite extra på den personen. Det är så himla modigt att visa upp sig utan smink. Jag vet att mer än hälften av alla som sminkar sig aldrig skulle våga gå utanför dörren osminkade. Men kom igen tjejer. Ska ni aldrig visa hur ni verkligen ser ut? Ska ni aldrig visa det vackra naturliga som gömmer sig under den där masken som ni jämt och ständigt gömmer er bakom? Jag har själv aldrig gått till skolan utan smink, sedan jag började sexan. Lite mascara har jag alltid haft. Jag har varit rädd för vad alla kommer tycka och tänka om mig. Men nu orkar jag inte bry mig längre. Det är ju såklart okej att sminka sig om man själv känner sig bekvämare och snyggare i det. Men någon gång tycker jag ändå att man ska våga visa hur man verkligen ser ut.

Detta är jag. Det är såhär jag ser ut. När jag har tagit en dusch ser jag ut såhär. När jag kliver upp på morgonen ser jag ut såhär. När jag inte orkar bry mig ser jag ut såhär. Osminkad, ofixad, oborstad, men jävligt nöjd.