brunetternas

Jag lyckades få med mig Elliot ut strax efter frukosten. Vi klättrade upp för berget på drygt en timme. Det tog lite längre tid än vad jag hade trott eftersom att jag var tvungen att dra upp Elliot på vissa ställen. Han hade skadat benet och handen, så han hade väl lite svårt för att dra upp sig själv kan jag tro. När vi väl nådde toppen sprang jag runt och tog bilder. Sedan satt vi och njöt av utsikten en stund.

 

När vi skulle ta oss ner så var vi tvungna att ta en annan väg. För vägen vi klättrade upp för var allt för brant.

Det var en riktig utmaning kan jag lova. På något sätt lyckades vi trassla in oss i ett rätt så jobbigt läge. Vi var omringade av taggbuskar och branta stup. Så ett tag funderade jag faktiskt på att ringa polisen i hopp om att en helikopter skulle komma och rädda oss, haha. Men det hade ju varit lite pinsamt. Tillslut fick jag i alla fall syn på en smal liten stig längs med bergsväggen. Så vi följde den tills vi var helt omringade av träd och höga växter. Elliot råkade skrapa upp marken så at en massa rödmyror kom fram. Sedan backade jag rätt in i en massa spindelväv och sprang in i några taggbuskar. Och så träffade vi på några andra vidriga insekter. Det slutade väl med att vi mer eller mindre ramlade ner för ett stup. Som tur var så var det knappt tre meter högt, och vi landade mjukt bland mossa och blåbärsris. Så det var nog första och sista gången jag tog mig upp för det berget. Hoppas att eran dag inte har varit lika jobbig som min ;)